Förintelsen
Historisk bakgrund
Förföljelser av judar var under 1900-talet inte något nytt, det har skett olika förföljelser och attacker mot judar i tusentals år. Efter att kristendomen blev en stor och etablerad religion så trappades förföljelserna av judarna upp, så kristendomen ansåg att judarna var skyldiga för Jesus korsfästning och död trots att det egentligen var en högt uppsatt romersk medborgare och ståthållare som utfärdade ordern. Under 1100-talet och korstågen så skedde flera massmord spå judar runt om i Europa och Mellanöstern. På vägen från Rom till Jerusalem under det första korståget mördades ca 12 000 judar längst vägen, på plats i Jerusalem brändes synagogan ner och den de judiska församlingen som fanns i staden utrotades. Det var på grund av rykten om att judar mördade kristen pojkar och använde deras blod i påskbröden som massakerna genomfördes.
1215 tvingade den sittande påve Innocentius III alla judar att bära ett judemärke, rund lapp som skulle placeras på deras kläder antingen på ryggen eller på bröstet. När digerdöden kom till Europa under mitten av 1300 talet så beskylldes den judiska befolkningen för sjukdomen och den stora mängden död som den lämnade efter sig. Man tvingade judarna genom tortyr att erkänna att de hade förgifta de kristnas brunnar och spridit pesten genom vattnet som man använde. Som betalning för detta brände man tusentals judar på bål.
På mitten av 1500-talet utfärdades en påvlig bulla, där påven Paulus IV ansåg att judarna skulle bo separat från den kristna befolkningen, de skulle isoleras i sina egna kvarter avskärmade med en mur från de Krista kvarteren, dessutom skulle alla judiska män bära en gul hatt och judiska kvinnor skulle bära slöja. På detta sätt började man skapa judiska ghetton (ursprungligen ett italienskt ord) runt om i den katolska världen. Under 1500-talet skrev även Martin Luther en bok där han anklagade judarna för att begå ritualmord, svartkonst och spioneri. Han ansåg att man skulle ta deras pengar från dem och att deras hus skulle brännas ned.
Under 1800-talet så började majoriteten av judarna i Europa få ta del av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna som de andra hade i sina hemländer. Men samtidigt som man fick mer rättigheter så växte också antisemitismen ett hat mot judarna som ras inte som religion fram. Detta blev i sin tur grunden för den nazistiska ideologin.
Det fanns en grundläggande motsättning mellan kristna och judar då man inom kristendomen inte fick låna ut pengar och ta ränta på lånen då det bröt mot den kristna tron, men den judiska befolkningen hade inte problem med att ta ut ränta eller att ge lån vilket gjorde att de första bankerna som öppnade i Europa ägdes av judiska familjer, detta gav dem även en större inkomst och rikedom än delar av den kristna befolkningen, vilket kan vara en orsak till den växande avundsjukan gentemot judarna.
Antisemitismen i Tyskland
Hitler höll judarna skyldiga för mycket av det som gått fel under första världskriget och som ett första steg i sin aktion mot den judiska befolkningen i Tyskland så organiserar han en bojkott mot judiska företag i april 1933, de som inte gick med i bojkotten trakasserades av SA. I samma takt som Hitler och nazisterna fick mer makt i samhället så ökade förtrycket av den judiska befolkningen. 1935 uteslöt man alla som var icke-arier (de som inte var god kristna tyskar) från att arbeta inom statsförvaltning runt om i Tyskland. Sedan införde man också lagar kring vem man fick gifta sig med och alla äktenskap mellan arier och judar förbjöds, judarna fråntogs sina medborgarskap i och med att Nürnberglagarna. De lagstadgade också att det var förbjudet för judiska vetenskapsmän att arbeta vid tyska universitet då en jude inte fick utbilda en arier. Detta gjorde att många vetenskapspersoner med judisk härkomst emigrerade eller drevs i landsflykt. När nazisterna kom till makten fanns det en judisk befolkning på upp emot 500 000 i landet men när kriget bröt ut hade nästan hälften lyckats lämna landet.
Hitler menade att arierna som levde i Tyskland var en överlägsen ras av människor, übermenschen, som var bättre än de andra mänskliga raserna, undermenschen. I och med att tyskarna var en överlägsen ras så var det enligt Hitler deras skyldighet att utrota den underlägsna judiska rasen innan den infiltrerade och försämrade den ariska rasen.
Kristallnatten
Efter att en tysk tjänsteman i november 1938 mördats på ambassaden i Paris av en son till en polsk jude så genomför nazisterna under ledningen av propaganda ministern Joseph Goebbels en hämndaktion mot den judiska befolkningen i Tyskland. På natten mellan den 9 och 10 november så bränner man över 200 synagogor runt om i Tyskland, SS misshandlar tusentals judar och 90 stycken mördas innan man går in för att förstöra och plundra judiska butiker och hem. Det var egendom för flera miljoner som förstördes under natten när befolkningen, polisen och brandkåren stod bredvid och tittade på.
Efter den natten så transporteras 30 000 judar till koncentrationsläger. Inte nog med att många skadades, dog och fördes bort och att stor del av den judiska egendomen förstördes så fick också den judiska befolkningens själva betala för att ta bort allt glas från gatorna. Det stod alla judar dyrt att en son till en polsk judisk man mördat den tyska tjänstemannen. Medan nazisterna inte fick några följder för sitt agerande, ortsätt från de som hade våldtagit judiska kvinnor de hamnade i fängelse då de brutit mot raslagarna. Även om kristallnatten skapade missnöje och protester så var den judiska befolkningen i Tyskland så pass isolerade att de inte kunde ta sig där ifrån, de var portförbjudna från badhus, skolor, statliga jobb, biografer och nekades till viss del även försäkringar. Efter kristallnatten var det få eller inga av befolkningen som öppet demonstrerade mot de handlingar som SS hade utsatt den judiska befolkningen för, vilket den nazistiska regimen tolkade som att de lyckats göra judarna till en utstött grupp i samhället. Efter kristallnatten blev den hårdare antisemitismen med sina våldsamma inslag rumsren och allmängiltig i det tyska samhället. Det är denna acceptans av övervåldet mot den judiska befolkningen som skapar möjligheter för förintelsen att äga rum.
Arbetsläger, koncentrationsläger och förintelseläger
I mars 1933 inrättar man det första i en lång rad av läger i Tyskland, det är lägret Dachau som öppnas under de först två åren så är det främst socialister och kommunister som skickas till lägren, mad andra de som anses vara ett hot mot Hitlers politiska makt.
Det första steget i förintelsen var att identifiera och skilja judarna från resten av befolkningen något man började ta steg emot i och med Nürnberglagarna. Efter det så blev det lag på att alla som hade en judisk härkomst skulle bära en gul davidsstjärna på sina kläder så att alla runt omkring kunde se att man var jude. Sedan började man sammanföra och tvinga judarna att bosätta sig i ghetton kvarter med endast judisk befolkning som man sedan byggde en mur runt för att kunna reglera vem som kom in och ut. Flera städer i det nya tyska riket fick ghetton under 40-talet bland annat Krakow och Warszawa i Polen men även Budapest och Minsk. Warszawa var den största staden i Polen och hade den största andelen judisk befolkning, vilket i sin tur gjorde ghettot till det största i det tyska riket, tyskarna tryckte in allt fler judar i ghettot även om de kom från andra delar av landet, tillslut blev det trångt och ont om mat vilket gjorde att många dog, något som den nazistiska regimen klassade som naturliga orsaker.
Inom den tyska statens lägerverksamhet fanns det tre olika typer av läger under 40-talet det fanns arbetsläger dit man skickade de judar, romer och Jehovas vittnen med flera som man ansåg kunde arbeta och bidra till den tyska krigsmaskinen. Dessa läger låg ofta nära fabriker och internerna fick jobba långa timmar utan lön för sin möda med att tillverka tyg eller metall till olika produkter.
Sedan hade man koncentrationsläger läger dit man deporterade de som den nazistiska regimen inte tyckte var värdiga en plats i det nya tyska riket. Under den tid då det gick som bäst för Tyskland så fanns det 25 större läger runt om i Europa som i sin tur omringades av mindre satellit läger. Så som Dachau, Ravensbrük, Mathausen eller Buchenwald i Tyskland och Österrike eller Kaiserwald, Salaspilis Kaunas och Klooga i Baltikum eller Grini, Bredtveit, Berg och Horserød i Norge och Danmark. Drancy och Compiegne i Frankrike eller Foddoli de Carpi och Risiera di San Sabba i Italien.
Den tredje gruppen läger var förintelselägren, dessa läger låg ofta avskilt i avlägsna byar i den östra delen av ”det nya tyska riket” och nästan alltid nära järnvägen. Exempel på dessa läger var Teblinka, Sobibor, Madjanek, Belzec, Auschwitz-Birkenau och Chelmno. Till dessa läger så började man skicka fångarna från de andra lägren runt om i riket, många från Ungern hamnade i Auschwitz precis som de grekiska, italienska, franska och belgiska judarna.
När Tyskland invaderar Sovjet så blir också förintelsens förföljelser av judarna och andra grupper som man tyckte var mindre värda allt hårdare och mer systematiska. De landområden som invaderades skulle tömmas på judar, romer, homosexuella och nazistiska motståndare så som kommunister, de som inte kunde arbeta skulle utrotas.
Förintelsen i nazityskland under 30- och 40-talet genomfördes i en stegvis den tyska regimen började med att
1, identifiera judarna genom att kartlägga familjer och deras släktband.
2, segregation, man började sedan skilja judarna från resten av befolkningen man skapade sedan lagar för att ta ifrån dem deras rättigheter. De fick inte äga egendom eller företag vilket gjorde att de inte kunde försörja sig.
3, Sedan började man att stegvis förflytta dem till separata delar av städerna och bildade på detta vis ghetton.
4, deportation, judarna transporterades sedan till läger runt om i det tyska riket till en början så flyttades man till arbetsläger och koncentrationsläger. Från 1941 började man dock att deportera judarna till förintelseläger i Polen.
5, förintelse, man börjar sedan att utrota judarna mer systematiskt genom att bygga gaskammare och krematorier.
Även om det kan kännas som om att Nazityskland hade en baktanke att alla restriktioner mot judarna skulle leda till utrotning så var det inte så. Till en början var det meningen att man skulle separera judarna från de andra och tvinga dem till att emigrera till andra länder så att Tyskland skulle lämnas jude fritt. Men andra länders immigrationspolitik blev ganska hård för att hindra flyktingarna att ta sig från Tyskland.
Tanken om utrotning av den judiska befolkningen i Nazityskland att växa fram när allt mer av de östra delarna av Europa införlivades och ockuperades. När man erövrade områden med en stor judisk befolkning så viste man inte vad man skulle göra med dem, frågan om hur man skulle bli av med dem på det mest effektiva sättet blev då en stor fråga för den tyska regimen. Efter många försök till lösningar så kommer Herman Göring med en ordet till SS i juli 1941 där han skrev att lägren skulle börja förbereda den slutgiltiga lösningen på judefrågan. Men det är inte förens januari 1942 som man kommer överens om hur den slutgiltiga lösningen skulle fungera i praktiken, samtidigt som man ville bli av med dem så fanns det också ett stort behov av arbetskraft, så man valde att använda delar av den judiska befolkningen som tvångsarbetskraft och slavar.
20% av de judar som dog under förintelsen gasades ihjäl medan resten sköts eller dog av utmattningar, sjukdomar, våld och sköld.
Koncentrationsläger förkortades ofta på de olika kartorna och i pappren med KL eller KZ i dem satte man politiska motståndare och andra oönskade grupper som ansågs vara ett hot mot samhället. Fram till 1935 så var det främst politiska fångar som sattes i lägren innan de fylldes på med fångar, judar, romer, asociala, Jehovas vittnen och kriminella. Runt koncentrationslägren så fanns det ofta mindre läger, satellitläger, dessa låg ofta vid de platser som man ville att fångarna skulle arbeta på.
För att avhumanisera fångarna så valde den Nazityska staten att inte använda fångarnas man utan istället att ge fångarna nummer och figurer som delade in del i olika kategorier. Dessa nummer och figurer placerades ofta på deras kläder men allt eftersom så börjar man i vissa läger så som Auschwitz-Birkenau att tatuera in numren på fångarnas armar.
När kriget kom till sitt slut och de allierade trupperna återerövrade landområden från Tyskland så befriades lägren som arméerna stötte på. Men när tyskarna hade insett att de skulle förlora stora landområden så började de samla ihop fångarna som var friskast och evakuerade dem genom att tvinga iväg dem på långa marscher till nya läger.
Källor:
SOS historia 7-9, Elisabeth Ivarsson och Mattias Tordai
Historia 1b historiens landskap - kungar och karnevaler, Amna Alm och Martin Alm.
SO-rummet
Forum för Levande Historia
Judiska museet Stockholm
