SO-Läraren

1917 - USA går med och kriget till havs

Under första världskriget pågår inte bara ett krig på land utan även ett krig på och i havet. Krigets inleds, 1915, med att den brittiska flottan motar bort de tyska fartygen från haven. Under 1915-1917 så börjar en ny fas i kriget till havs britterna inför en flottblockad mot Tyskland och stänger därmed av de tyska hamnarna. Inga fartyg oavsett vart man kom ifrån kom in i en tysk hamn då britterna minerade vattenlederna kring dem och tvingade fartygen att gå in i brittisk hamnar för att bli genomsökta innan man avgjorde om man fartygen fick fortsätt med sin last. Målet men blockaden var att svälta Tyskland så att de inte skulle kunna orka bibehålla en tvåfrontskrig. Från 1917 börjar en ny fas i kriget på havet, där Tyskland börjar använda ubåtar. 

Även om minorna som britterna la ut i havet fungerade som ett skydd mot tyskarna så blev de också ett hot, på grund av den hårar mineringen så kunde och vågade inte brittiska fartyg komma nära de tyska hamnarna. Detta öppnade också upp för den tyska flottan att ta sig ut till Nordsjön. I och med detta började Tyskland att köra ut sina ubåtar på haven och med hjälp av dem så kunde man sänka fartyg och påverka sina fiender. Genom sina ubåtar så kunde tyskarna attackera de fartyg som britterna var beroende av livsmedelstransporterna. I april 1917 har amerikanerna fått nog, fler av deras skepp har sänkts fast de ställt sig neutrala till kriget. De hade också gett både britterna och fransmännen stora lån. Man var rädd att en förlust i kriget kulle påverka möjligheter för dem att betala tillbaka lånen. Så med motvilja gick USA med i kriget. Den amerikans åsikter var i mångt och mycket att kriget var en europeisk affär som USA skulle hålla sig utanför, presidenten Woodrow Wilson hade till och med gått till val på frågan att man inte skulle gå med i kriget. När han sedan skrev under beslutet om att träda in i kriget så grät han och var noga med att poängtera att USA inte blev en medlem i Ententen utan bara hjälpte dem för att kunna säkra deras seger. 

Slaget vid Verdun och Slaget vid Somme

Tyskland har under februari månad 1916 ställt in sitt sikte mot Frankrike och staden Verdun, som hade en stor betydelse för det franska moralen. Planen var att måla in fransmännen i ett hörn så att de skulle tvingas att delta i ett blodigt krig. För att nå sitt mål inleder man slaget med en 9 timmar lång artilleri skjutning på bara två dygn så kan man bryta sig igenom den första kedjan av fransk militär och såra den franska moralen. När man bryter sig igenom ronden tar man 10 000 soldater till fånga. I mars utför tyskarna en ny attack mot staden, men under tiden som slaget pågår lyckas fransmännen att kasta in en granat rakt in i tyskarna granatlager och en halv miljon granater sprängs i luften. Medan tyskarna attackerar den franska armén om och om igen och blir ett allt större hot mot den franska friheten så inleder Frankrikes allierade, Storbritannien och USA, en attack mot Tyskland vid floden Somme för att lätta på trycket mot den franska frontlinjen.

”We see men living with their skulls blown open: we see soldiers run with their two fett cut off— still the little piece of convulsed earth in which we lie is held. We have yielded no more than a few hundred yards of it as a prize to the enemy. But om every yard there lies a dead man” från boken All quiet on the Western front

Slaget vid Somme utspelade sig under 1916 mellan 1 juli och 18 november i Frankrike. I ett försök att bryta sig igenom tysklans frontlinje dödades 1,5 miljoner soldater  vilket gör slaget till ett av krigets blodigaste. 

Som en del av sin allians så lovade britterna fransmännens soldater, i början av kriget så skickade man 150 000 soldater. Men under mitten av 1916 hade man 2 miljoner soldater på det Europeiska fastlandet, en styrka som till största del bestod av otränade soldater från hela det brittiska imperiet, Kanada, Sydafrika, Nya Zeeland och Australien. För att försvaga den brittisk fronten så avfyrade de fransk-brittiska soldaterna 1,7 miljoner granater längst den 30 km långa fronten den 23 juni. Utöver granaterna så skickade man iväg en stor mängd minor mot den tyska fronten. Men medan för av granaterna var felaktiga och inte sprängdes så träffade minorna fronten men var försvaga för att göra någon skada på de tyska skyddsrummen. Den enda direkta konsekvensen av denna attack var att taggtråden som täckte ingenmansland trasslades till och försvårade fransmännen och britternas attack. Trots dessa dåliga odds så bestämde man sig för att genom föra sin attack och började ta sig upp ur skyttegravarna och in i ingenmansland. 

Den brittiska befälhavaran som ledde trupperna i slaget vid Somme trodde på en aggressiv krigsföring hans plan var att skicka in infanteriet (fotsoldater) för att försvaga fienden innan han skickade in artilleriet (kanoner och mindre stridsvagnar). De brittiska soldaterna drog fram i vågor mot den tyska fronten som en enad linje längst fronten, medan den trassliga taggtråden gjorde fram farten över ingenmansland seglivad, så befann sig de tyska soldaterna i sina bunkrar och kunde under skydd använda sina kulsprutor för att skjuta ner de brittiska soldaterna.  Den tyska kulsprutorna kunde skjuta iväg 600 skott i minuten. För att minska soldaternas rädsla så beslöt sig en av de brittiska kaptenerna sig för att klättra upp ur skyttegravar med en fotboll som han sparkade mot fienden. I samma ögonblick som han sparkade bollen sköts han till döds. Under de första dagarna så dödas 20 000 brittiska soldater och 40 000 skadas, dag två var förlusterna nästan lika många medan tyskarna endast förlorade 6000 soldater. 

Trotts massiva förluster av soldater forsätter den tyska slakten av de brittiska soldaterna i och med att den brittiska armén fortsätter att göra mindre anfall under dag och natt under de kommande 5 månaderna. Man lyckas flytta bak den tyska fronten med 12 km men det kostar en miljoner soldaters liv och nästan 60 % av de allierades trupper.

Källor:
SO-rummet
SOS Historia 7-9
Historia 1b
A history of world societies
Anteckningar från Föreläsningar på Södertörns Högskola för studenter i Historia