SO-Läraren

Historisk utveckling 

1904 bildade de konservativa inom den svenska riksdagen Allmänna valmansförbundet och sedan bildade de en valorganisation för att kunna delta mer organiserat i den svenska politiken. 1938 byter man namn till Höger partiet, partiet för en politik som skall bevara samhället så som det är eller har varit samtidigt som man är socialkonservativ. Med socialkonservativ så menade man att samhället skulle ha ett ansvar för att medborgarna skulle ha en bra eller i alla fall dräglig levnadsstandard, det var också samhällets ansvar att se till att motarbeta farliga arbetsmiljöer och sjukdomar. Under det tidiga 1910-talet så börjar man att få allt mer liberala tankar inom partiet vilket färgar av sig på politiken som man för. Men det finns motsättningar inom höger partiet och man kämpar med att komma överens om vad i samhället som är värt att bevara men har en politik som gör att man kan bevara de delar som man tillslut enas om att man vill ha kvar. 

Under 30-talet så börjar man tvätta bort partiets motvilja till sociala reformer och den socialkonservativa grupperingen inom partiet får allt mer plats. Under 50-talet så kommer det fler liberala tendenser inom partier och en av kärnfrågorna som man fogar in i sin politik är ägardemokratin. Inom Höger partiet så menade man att ägande är något som gör medborgarna både oberoende och trygga. 

1969 byter man namn igen till Moderata samlingsförbundet, i och med att man börjar öppna upp för tankar om att ena alla högerpartier under ett och samma partiprogram. Något som också gjorde att partiets politik blev allt mindre höger orienterad och kom allt närmare mitten. 

På 70-talet så får man en ny partiledare Gösta Bohman och de liberala strömningarna som funnits i partiet blir nu starkare partiets politik blir mer centrerad kring individen och individens frihet. Skatta lättnader blir en stor fråga partiet.

Under 90-talet så minskar man ned fokuset på individen och framhäver istället idéer kring socialkonservatism, vilket kan förklaras med de svåra ekonomiska situationen som fanns i landet. Återigen så la man vikten vid att samhället skulle ge individen en grundläggande trygghet och ett drägligt liv, men man önskade också se skattelättnader. 

2002 blev Fredrik Reinfeldt partiledare för Moderata Samlingspartiet som också bytte namn till Nya Moderaterna, partiprogrammet förändrades och de punkter som man valde att fokusera på inför valet ändrades. Kraven på skattelättnader minskades och i vissa fall försvann dem, man tonade ner kritiken mot det svenska välfärdssystemet och började att framhäva sig själva som Sveriges nya arbetarparti. 

Källa: 

Sveriges Statsskick. Fakta och perspektiv av Kjell Lundmark, Ulf Staberg och Arne Halvarsson.